Så kan De förnämsta användas i en mening
- För att undgå oss, hade hon förklätt sig, och hennes avsikt var, att överändakasta vår förnämsta, vår djupaste, vår egentliga huvudplan.
- Det är det förnämsta åv allt, det, att en får ha hälsan.
- Hans förnämsta rikedom bestod av några berg, som var fulla av koppar, och dessa ville han skänka till döttrarna.
- I samma stund du är invigd i hemligheten, inser du väl, att det förnämsta behaget är borta.
- Här väntades han av sitt råd och de förnämsta, som voro delar av hans kropp.
- De hade betraktat sig som enda eller åtminstone förnämsta målet för den unge frändens hemlängtan.
- Innanför de tre boställenas förnämsta stängsel vidtog själva den stora trakt, varom frågan egentligen var.
- Förnämsta prydnaden å trähusets gavel var en bild av Vidrik Valandsson med hammare och tång i skölden.
- Han var fattig själv, men han lyckades övertala några av de förnämsta bönderna att lämna honom pengar för att bygga ett missionshus.
- Ja, men vet tant jag undrar, om det inte är en kvinnas förnämsta uppgift just att bli mor — och en duglig mor, om hon blir det alls.
- Inte får stadens två förnämsta män vara osams.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
